coda;

Är trött på att leva under hot från min jävla bror.
Tydligen ska han sparka mig i magen och slå mig.
Jag tror honom.
Senast natten mot lördagen så sparkade han mig i magen så jag tappade andan och låg på golvet, varpå han sa till sina kompisar att jag var psykiskt sjuk där jag låg helt jävla försvarslös på golvet.
Och ja, det förelåg ett bråk bakom det.
En snabb redovisning av bråket:

Jag hade kommit hem samma kväll från Bryssel och var otroligt trött efter att ha gått upp klockan 05:30 och varit på resande fot fram till klockan 16, varpå jag höll mig vaken till kvällen för att inte förstöra min så lättrubbliga dygnsrytm.

Min bror visste att jag var trött men ändå bjöd han hem 3-4 kompisar på lan.
Min bror har rummet bredvid mitt i den hyreslägenhet vi bor i, och när klockan närmade sig 01:30 hade de fortfarande på så högt ljud från filmen de tittade på att väggarna i mitt rum vibrerade av basen. Jag låg i min säng, dödstrött och var så nära att börja gråta och skickade otaliga sms till min bror, "Snälla sänk ljudet, jag är trött och vill sova". Gick och pratade med honom i hans rum men han förlöjligade bara mig inför sina kompisar, kallade mig för fula saker. Som ni säkert kan tänka er så är det väldigt sårande att bli förlöjligad av sin egen bror framför hans kompisar.

Gick in i mitt rum för ett nytt sovförsök, men det var omöjligt att somna till ett konstant skakande i väggen och basljud.
Runt två bankade jag på hans dörr med gråten i halsen, NU FÅR NI FAN STÄNGA AV MUSIKEN, DET RÄCKER!!!
Min bror sa bara "stick, vi kollar på film". Jag upprepade några gånger att han fick stänga av musiken, och när han återigen svarade att de fan hade rätt att kolla på film och att jag inte skulle bry mig så böjde jag mig ner för att stänga av högtalarna på golvet. Då fick jag en knuff av min bror så att jag åkte bakåt, jag slog mot honom. Då kickar han mig i solar plexus så jag ramlar ner på golvet och inte kan andas. Sen säger han till sina kompisar: "Aa, ni får ursäkta men min syrra är psykiskt sjuk".
Jag kan inte säga nånting utan bara ligger på golvet.
Jag reser mig upp och fyfan en sådan vrede, den kommer tillbaka när jag skriver om det, jag tar en stol och kastar den på min jävla fittbror, han slår mig och jag går in i mitt rum och gråter så högt som jag inte gråtit på flera år, och så länge som jag inte gjort på flera år. Jag gråter mig till sömns och när jag vaknar vid klockan 13 dagen därpå sitter fitthororna fortfarande och lanar och lanar fortfarande vid klockan 16 när jag bestämmer mig för att gå.

--

Något som frustrerar mig är att jag aldrig kan berätta om mina bråk för någon "utomstående" utan att få kommentaren, "haha, syskonkärlek, sådär hade jag det också med min bror..".

Vänta? Så du blev också kallad hora av din bror?
Så din bror har också sagt till din mamma att: "om en pedofil skulle komma så skulle Emilia bara sära på benen"?
Din bror förnedrade dig konstant och hotade att slå dig var och varannan dag?
Din bror sa "du är så jävla vidrig" till dig också, varje dag?
Din bror spottade på dig också?
Din bror slog och sparkade dig för att två timmar senare komma och fråga om han får låna din jacka?

Jaha. Så det är det som är syskonkärlek.
Jag trodde inte att kärleken var en sådan fitta.