Keeping you on hold
Haha nä fyfan vad elak jag är.
Jag ska avslöja DET FANTASTISKA, fast inte nu.
Nu ska jag nämligen till IKEA och Skärholmen och förhoppningsvis köpa en ny telefon, men något säger mig att telefonjäveln är slut.
Ett kvällsinlägg lovas med svar på två frågor:
1. Hur gick telefonjakten?
2. Vad var det fantastiska som inträffade kl 10.20 den 22/12 2010?
Nu är det fan olidligt!
Jag ska avslöja DET FANTASTISKA, fast inte nu.
Nu ska jag nämligen till IKEA och Skärholmen och förhoppningsvis köpa en ny telefon, men något säger mig att telefonjäveln är slut.
Ett kvällsinlägg lovas med svar på två frågor:
1. Hur gick telefonjakten?
2. Vad var det fantastiska som inträffade kl 10.20 den 22/12 2010?
Nu är det fan olidligt!
Spännande så in i helvete
Nu när internet äntligen har varit snällt och kommit tillbaka tänkte jag skriva lite här på min fashionabla bloggsida.
Så här tänkte jag börja:
Kära blogg, kära läsare. Imorgon kommer jag att göra något helt fantastiskt, något jag har väntat på att få göra i ett år, två månader och 16 dagar. Det kommer att vara helt underbart och en av mitt livs bästa dagar, det vet jag redan nu. Jag har längtat många gånger per dag på att morgondagens fantastiska moment ska infinna sig.
Jag har våndats, deppat och funderat. Det har funnits mycket smärta och blod och ingen glädje över fenomenet alls.
Och kära bloggläsare, så här tänkte jag avsluta mitt inlägg:
Och vad det är? Det får ni veta efter det är gjort.
Så här tänkte jag börja:
Kära blogg, kära läsare. Imorgon kommer jag att göra något helt fantastiskt, något jag har väntat på att få göra i ett år, två månader och 16 dagar. Det kommer att vara helt underbart och en av mitt livs bästa dagar, det vet jag redan nu. Jag har längtat många gånger per dag på att morgondagens fantastiska moment ska infinna sig.
Jag har våndats, deppat och funderat. Det har funnits mycket smärta och blod och ingen glädje över fenomenet alls.
Och kära bloggläsare, så här tänkte jag avsluta mitt inlägg:
Och vad det är? Det får ni veta efter det är gjort.
Mardrömmar och Folkisdrömmar
Drömmer en massa konstiga mardrömmar nu för tiden. Det är sällan drömmar som jag är rädd i, snarare drömmar som avslöjar mitt undermedvetna; hur det egentligen ligger till med saker och ting.
Då känns det bara jobbigt att vakna och behöva ta till sig sanningen och börja bearbeta den. Just nu drömmer jag en hel del drömmar om min bästa killkompis och hur det egentligen ligger till med vår relation: i natt drömde jag att vi var på någon skum kryssning mitt i vintern och jag tappade bort honom hela tiden och tillslut återfann jag honom aldrig utan alla fick "utrymma" (kan man säga så?) båten typ 500 meter från hamnen och gå på den glastunna isen mot bryggan. Somliga trillade igenom isen men jag lyckades kravla mig upp på bryggan ändå. Då märkte jag att alla mina ägodelar hade sjunkit med båten och min vän fanns inte att se någonstans.
Vilken jävla praktmetafordröm. Känns svinigt av mitt undermedvetna att delge mig sanningen på det där dramatiska och hjärtskärande viset.
För övrigt:
* Funderar på att göra om min blogg till en snygg och funktionell blogg
* Kollar febrilt runt efter olika jazzfolkisar i Sverige och just nu är de mest intressanta: Fridhem, Lunnevad, Skurup och Sjövik. Jag försöker att vara öppen mot andra folkisar också, trots vidriga hemside-designer och dåligt med info. (Men som folkiswebansvarig borde man tänka till: hemsidan är ju praktiskt taget den enda informationskällan en sökande elev har till skolan och därför borde hemsidorna vara i toppskick.)
* Vill starta en blogg om jazzmusik. Den ska gå ut på att jag som inte har någon anknytning, utom mitt egna intresse, till jazzen ska göra en slags resa som börjar typ nu och slutar kanske efter folkhögskolan för att utforska jazz och avdramatisera hela "jazz är heligt och är bara till för virtuosa gitarristkillar med skägg".
* Är sunkig som fan. Måste duscha.
Det här är bara en random bild jag har målat. Jag kallar den för: "Kaffetermospingvinen med fjädrar"
Då känns det bara jobbigt att vakna och behöva ta till sig sanningen och börja bearbeta den. Just nu drömmer jag en hel del drömmar om min bästa killkompis och hur det egentligen ligger till med vår relation: i natt drömde jag att vi var på någon skum kryssning mitt i vintern och jag tappade bort honom hela tiden och tillslut återfann jag honom aldrig utan alla fick "utrymma" (kan man säga så?) båten typ 500 meter från hamnen och gå på den glastunna isen mot bryggan. Somliga trillade igenom isen men jag lyckades kravla mig upp på bryggan ändå. Då märkte jag att alla mina ägodelar hade sjunkit med båten och min vän fanns inte att se någonstans.
Vilken jävla praktmetafordröm. Känns svinigt av mitt undermedvetna att delge mig sanningen på det där dramatiska och hjärtskärande viset.
För övrigt:
* Funderar på att göra om min blogg till en snygg och funktionell blogg
* Kollar febrilt runt efter olika jazzfolkisar i Sverige och just nu är de mest intressanta: Fridhem, Lunnevad, Skurup och Sjövik. Jag försöker att vara öppen mot andra folkisar också, trots vidriga hemside-designer och dåligt med info. (Men som folkiswebansvarig borde man tänka till: hemsidan är ju praktiskt taget den enda informationskällan en sökande elev har till skolan och därför borde hemsidorna vara i toppskick.)
* Vill starta en blogg om jazzmusik. Den ska gå ut på att jag som inte har någon anknytning, utom mitt egna intresse, till jazzen ska göra en slags resa som börjar typ nu och slutar kanske efter folkhögskolan för att utforska jazz och avdramatisera hela "jazz är heligt och är bara till för virtuosa gitarristkillar med skägg".
* Är sunkig som fan. Måste duscha.
Det här är bara en random bild jag har målat. Jag kallar den för: "Kaffetermospingvinen med fjädrar"
Wendela Hebbegymnasiet
På måndag är det julavslutning.
Är så innerligt skoltrött, eller snarare projekt- och arbetestrött.
Hänger mer än gärna i skolan med alla fina människor och spelar musik, chillar runt och bara glider på hemmaplan.
För det är precis vad det har blivit, Wendela Hebbegymnasiet är verkligen hemmaplan för mig efter 5 terminer.
Wendela Hebbegymnasiet har många brister som alla andra skolor, men känslan som ligger i skolan är skön.
På morgonen möts man av ett café med elever som väntar på sin första lektion och Bekke som glider runt och ber någon praktikant ta betalt från någon morgontrött mediaelev som vill ha morgonkaffe.
Det är bokstavligen högt i tak och jag går ofta och tittar upp mot glastaket för att fånga ljuset och få en känsla för vad det är för väder där ute.
Foto från cafét
Den karaktäristiska baracken med sin vedervärdiga akustik och dåliga luftkonditionering har efter två år av ständigt klagande från min sida, fått någon slags charmstämpel.
Den lilla "paviljongen" vars egentliga syfte var att tjänstgöra då skolan var under ombyggnad har fått följa med när skolan sedan flera år står kvar och har blivit arbetslagsrum för musiklärarna och klassrum för diverse teoretiska ämnen.
Matsalen kan vara det enda som inte riktigt har fått fäste i min charmhörna i hjärtat.
Och förresten, de aldrig riktigt välstädade toaletterna får samma beskrivning.
Men slutligen kommer jag att sakna Wendela Hebbegymnasiet otroligt mycket.
Jag kommer att se tillbaka på mina 3 Hebbeår som tre år då jag lärde känna många nya fantastiska musiker, etablerade mina första stapplande musikkontakter, utvecklades enormt som både musiker och människa och framförallt då jag lärde mig att man måste ge alla en chans.
Jag saknar Wendela Hebbegymnasiet redan nu, trots att jag fortfarande går på skolan.
Men när höstterminen i tredje ring har nått sitt slut och endast en termin kvarstår så har jag förstått att jag kommer att vara alldeles för upptagen med att njuta så mycket jag kan av den sista tiden på WHG och planera mina framtida musikstudier, att jag inte kommer att inse att jag måste sakna WHG då. Så jag inser det nu.
Och det är ganska jobbigt.
Bild nr 1 - Jonna är taggad för rep
Bild nr 2 är Jonna Söderströms, Torekällbergets julmarknad 2008
Bild nr 3 - Magnus i cafét
Bild nr 4 - Jossan och Johannes har en viktig diskussion i matsalen
Den här bilden är tagen från bakom scen på vår rockkonsert (tror jag). Älskar den här dåliga mobilbilden, den representerar känslan av att vänta på sitt nummer ganska väl: man ligger och kikar ut mot det som går att se från scenen och lyssnar till hur det går för ens vänner på scen just nu. Nervöst och vackert.
Bild nr 5 - Linnéa dricker något i cafét.
Bild nr 6 - Magnus
Bild nr 7 - Finklädda pojkar
Bild nr 8 - Johannes och Tove
Bild nr 9 - Ett av alla otroligt givande folkisbesök vi fått
Bild nr 10 - Den välkända Tjernobylkasslern i matsalen
Bild nr 11 - Hahahah Jonna så fin i cafét
Bild nr 12 - Linda och Linnéa på bussen upp mot skolan (har för mig att vi skulle se någon av de äldre årskursernas konsert?)
Bild nr 13 - Evelina äter mat
Bild nr 14 - Jonna och Becca i Baracken
Bild nr 15 - Motiverade elever
Bild nr 16 - Ari lär oss om Arbetsmiljö och Säkerhet när vi gick i ettan
Bild nr 17 - Pigga och glada bak i klassrummet
Bild nr 18 - Jonna och jag studiemotiverade
Bild nr 19 - Eleverrrr
Bild nr 20 - Linnéa och Linda kör hårt
Innan en av alla tappra luciaframträdanden. Denna gång var det Parkinsonföreningen vi sjöng för, det gick käpprätt åt helvete. När vi kommer in under första sången så blir vi tillsagda att släcka våra ljus eftersom en av personerna i rummet andades syrgas.. Därifrån gick allt åt helvete och det slutar med att vi går skrattande ut ur rummet och försöker sjunga. Proffsigt!
Är så innerligt skoltrött, eller snarare projekt- och arbetestrött.
Hänger mer än gärna i skolan med alla fina människor och spelar musik, chillar runt och bara glider på hemmaplan.
För det är precis vad det har blivit, Wendela Hebbegymnasiet är verkligen hemmaplan för mig efter 5 terminer.
Wendela Hebbegymnasiet har många brister som alla andra skolor, men känslan som ligger i skolan är skön.
På morgonen möts man av ett café med elever som väntar på sin första lektion och Bekke som glider runt och ber någon praktikant ta betalt från någon morgontrött mediaelev som vill ha morgonkaffe.
Det är bokstavligen högt i tak och jag går ofta och tittar upp mot glastaket för att fånga ljuset och få en känsla för vad det är för väder där ute.
Foto från cafét
Den karaktäristiska baracken med sin vedervärdiga akustik och dåliga luftkonditionering har efter två år av ständigt klagande från min sida, fått någon slags charmstämpel.
Den lilla "paviljongen" vars egentliga syfte var att tjänstgöra då skolan var under ombyggnad har fått följa med när skolan sedan flera år står kvar och har blivit arbetslagsrum för musiklärarna och klassrum för diverse teoretiska ämnen.
Matsalen kan vara det enda som inte riktigt har fått fäste i min charmhörna i hjärtat.
Och förresten, de aldrig riktigt välstädade toaletterna får samma beskrivning.
Men slutligen kommer jag att sakna Wendela Hebbegymnasiet otroligt mycket.
Jag kommer att se tillbaka på mina 3 Hebbeår som tre år då jag lärde känna många nya fantastiska musiker, etablerade mina första stapplande musikkontakter, utvecklades enormt som både musiker och människa och framförallt då jag lärde mig att man måste ge alla en chans.
Jag saknar Wendela Hebbegymnasiet redan nu, trots att jag fortfarande går på skolan.
Men när höstterminen i tredje ring har nått sitt slut och endast en termin kvarstår så har jag förstått att jag kommer att vara alldeles för upptagen med att njuta så mycket jag kan av den sista tiden på WHG och planera mina framtida musikstudier, att jag inte kommer att inse att jag måste sakna WHG då. Så jag inser det nu.
Och det är ganska jobbigt.
Bild nr 1 - Jonna är taggad för rep
Bild nr 2 är Jonna Söderströms, Torekällbergets julmarknad 2008
Bild nr 3 - Magnus i cafét
Bild nr 4 - Jossan och Johannes har en viktig diskussion i matsalen
Den här bilden är tagen från bakom scen på vår rockkonsert (tror jag). Älskar den här dåliga mobilbilden, den representerar känslan av att vänta på sitt nummer ganska väl: man ligger och kikar ut mot det som går att se från scenen och lyssnar till hur det går för ens vänner på scen just nu. Nervöst och vackert.
Bild nr 5 - Linnéa dricker något i cafét.
Bild nr 6 - Magnus
Bild nr 7 - Finklädda pojkar
Bild nr 8 - Johannes och Tove
Bild nr 9 - Ett av alla otroligt givande folkisbesök vi fått
Bild nr 10 - Den välkända Tjernobylkasslern i matsalen
Bild nr 11 - Hahahah Jonna så fin i cafét
Bild nr 12 - Linda och Linnéa på bussen upp mot skolan (har för mig att vi skulle se någon av de äldre årskursernas konsert?)
Bild nr 13 - Evelina äter mat
Bild nr 14 - Jonna och Becca i Baracken
Bild nr 15 - Motiverade elever
Bild nr 16 - Ari lär oss om Arbetsmiljö och Säkerhet när vi gick i ettan
Bild nr 17 - Pigga och glada bak i klassrummet
Bild nr 18 - Jonna och jag studiemotiverade
Bild nr 19 - Eleverrrr
Bild nr 20 - Linnéa och Linda kör hårt
Innan en av alla tappra luciaframträdanden. Denna gång var det Parkinsonföreningen vi sjöng för, det gick käpprätt åt helvete. När vi kommer in under första sången så blir vi tillsagda att släcka våra ljus eftersom en av personerna i rummet andades syrgas.. Därifrån gick allt åt helvete och det slutar med att vi går skrattande ut ur rummet och försöker sjunga. Proffsigt!
Another star
Jag skulle behöva en bra förebild!
Det finns inget som heter syskonkärlek
Är trött på att leva under hot från min jävla bror.
Tydligen ska han sparka mig i magen och slå mig.
Jag tror honom.
Senast natten mot lördagen så sparkade han mig i magen så jag tappade andan och låg på golvet, varpå han sa till sina kompisar att jag var psykiskt sjuk där jag låg helt jävla försvarslös på golvet.
Och ja, det förelåg ett bråk bakom det.
En snabb redovisning av bråket:
Jag hade kommit hem samma kväll från Bryssel och var otroligt trött efter att ha gått upp klockan 05:30 och varit på resande fot fram till klockan 16, varpå jag höll mig vaken till kvällen för att inte förstöra min så lättrubbliga dygnsrytm.
Min bror visste att jag var trött men ändå bjöd han hem 3-4 kompisar på lan.
Min bror har rummet bredvid mitt i den hyreslägenhet vi bor i, och när klockan närmade sig 01:30 hade de fortfarande på så högt ljud från filmen de tittade på att väggarna i mitt rum vibrerade av basen. Jag låg i min säng, dödstrött och var så nära att börja gråta och skickade otaliga sms till min bror, "Snälla sänk ljudet, jag är trött och vill sova". Gick och pratade med honom i hans rum men han förlöjligade bara mig inför sina kompisar, kallade mig för fula saker. Som ni säkert kan tänka er så är det väldigt sårande att bli förlöjligad av sin egen bror framför hans kompisar.
Gick in i mitt rum för ett nytt sovförsök, men det var omöjligt att somna till ett konstant skakande i väggen och basljud.
Runt två bankade jag på hans dörr med gråten i halsen, NU FÅR NI FAN STÄNGA AV MUSIKEN, DET RÄCKER!!!
Min bror sa bara "stick, vi kollar på film". Jag upprepade några gånger att han fick stänga av musiken, och när han återigen svarade att de fan hade rätt att kolla på film och att jag inte skulle bry mig så böjde jag mig ner för att stänga av högtalarna på golvet. Då fick jag en knuff av min bror så att jag åkte bakåt, jag slog mot honom. Då kickar han mig i solar plexus så jag ramlar ner på golvet och inte kan andas. Sen säger han till sina kompisar: "Aa, ni får ursäkta men min syrra är psykiskt sjuk".
Jag kan inte säga nånting utan bara ligger på golvet.
Jag reser mig upp och fyfan en sådan vrede, den kommer tillbaka när jag skriver om det, jag tar en stol och kastar den på min jävla fittbror, han slår mig och jag går in i mitt rum och gråter så högt som jag inte gråtit på flera år, och så länge som jag inte gjort på flera år. Jag gråter mig till sömns och när jag vaknar vid klockan 13 dagen därpå sitter fitthororna fortfarande och lanar och lanar fortfarande vid klockan 16 när jag bestämmer mig för att gå.
--
Något som frustrerar mig är att jag aldrig kan berätta om mina bråk för någon "utomstående" utan att få kommentaren, "haha, syskonkärlek, sådär hade jag det också med min bror..".
Vänta? Så du blev också kallad hora av din bror?
Så din bror har också sagt till din mamma att: "om en pedofil skulle komma så skulle Emilia bara sära på benen"?
Din bror förnedrade dig konstant och hotade att slå dig var och varannan dag?
Din bror sa "du är så jävla vidrig" till dig också, varje dag?
Din bror spottade på dig också?
Din bror slog och sparkade dig för att två timmar senare komma och fråga om han får låna din jacka?
Jaha. Så det är det som är syskonkärlek.
Jag trodde inte att kärleken var en sådan fitta.
Tydligen ska han sparka mig i magen och slå mig.
Jag tror honom.
Senast natten mot lördagen så sparkade han mig i magen så jag tappade andan och låg på golvet, varpå han sa till sina kompisar att jag var psykiskt sjuk där jag låg helt jävla försvarslös på golvet.
Och ja, det förelåg ett bråk bakom det.
En snabb redovisning av bråket:
Jag hade kommit hem samma kväll från Bryssel och var otroligt trött efter att ha gått upp klockan 05:30 och varit på resande fot fram till klockan 16, varpå jag höll mig vaken till kvällen för att inte förstöra min så lättrubbliga dygnsrytm.
Min bror visste att jag var trött men ändå bjöd han hem 3-4 kompisar på lan.
Min bror har rummet bredvid mitt i den hyreslägenhet vi bor i, och när klockan närmade sig 01:30 hade de fortfarande på så högt ljud från filmen de tittade på att väggarna i mitt rum vibrerade av basen. Jag låg i min säng, dödstrött och var så nära att börja gråta och skickade otaliga sms till min bror, "Snälla sänk ljudet, jag är trött och vill sova". Gick och pratade med honom i hans rum men han förlöjligade bara mig inför sina kompisar, kallade mig för fula saker. Som ni säkert kan tänka er så är det väldigt sårande att bli förlöjligad av sin egen bror framför hans kompisar.
Gick in i mitt rum för ett nytt sovförsök, men det var omöjligt att somna till ett konstant skakande i väggen och basljud.
Runt två bankade jag på hans dörr med gråten i halsen, NU FÅR NI FAN STÄNGA AV MUSIKEN, DET RÄCKER!!!
Min bror sa bara "stick, vi kollar på film". Jag upprepade några gånger att han fick stänga av musiken, och när han återigen svarade att de fan hade rätt att kolla på film och att jag inte skulle bry mig så böjde jag mig ner för att stänga av högtalarna på golvet. Då fick jag en knuff av min bror så att jag åkte bakåt, jag slog mot honom. Då kickar han mig i solar plexus så jag ramlar ner på golvet och inte kan andas. Sen säger han till sina kompisar: "Aa, ni får ursäkta men min syrra är psykiskt sjuk".
Jag kan inte säga nånting utan bara ligger på golvet.
Jag reser mig upp och fyfan en sådan vrede, den kommer tillbaka när jag skriver om det, jag tar en stol och kastar den på min jävla fittbror, han slår mig och jag går in i mitt rum och gråter så högt som jag inte gråtit på flera år, och så länge som jag inte gjort på flera år. Jag gråter mig till sömns och när jag vaknar vid klockan 13 dagen därpå sitter fitthororna fortfarande och lanar och lanar fortfarande vid klockan 16 när jag bestämmer mig för att gå.
--
Något som frustrerar mig är att jag aldrig kan berätta om mina bråk för någon "utomstående" utan att få kommentaren, "haha, syskonkärlek, sådär hade jag det också med min bror..".
Vänta? Så du blev också kallad hora av din bror?
Så din bror har också sagt till din mamma att: "om en pedofil skulle komma så skulle Emilia bara sära på benen"?
Din bror förnedrade dig konstant och hotade att slå dig var och varannan dag?
Din bror sa "du är så jävla vidrig" till dig också, varje dag?
Din bror spottade på dig också?
Din bror slog och sparkade dig för att två timmar senare komma och fråga om han får låna din jacka?
Jaha. Så det är det som är syskonkärlek.
Jag trodde inte att kärleken var en sådan fitta.
Bryssel i veckan
Var i Bryssel i veckan. Därför tänker jag nu lägga upp två typer av bilder:
1. Bilder på mig själv från Bryssel
2. Bilder på annat från Bryssel
1. Bilder på mig själv från Bryssel
2. Bilder på annat från Bryssel
Hoppas på bra upplösning
Snart återställd
Min röst börjar bli "sig själv" igen. Så jävla skönt!
För övrigt:
* Har fått ragg-abstinens (har ett potentiellt offer. Tyvärr verkar han vara upptagen.)
* Kommer kugga mitt livs första kurs till julen (Ljudteknik)
* Taggad på att söka folkhögskola nu igen
* Övergivit mitt projektarbete och börjat samarbeta med Sofia Gullö istället
* Blivit invald i Kultur- och fritidsnämnden för 4 år framåt
* Ska se Jonna och Menke på McLovis-bar-grejen imorgon (kom dit! kl 20)
* Åker till Bryssel på tisdag
Det var nog det. Ska försöka kontakta Jonna nu och höra om hon har någon plan inför Ljudtekniksprovet imorgon (som jag fick reda på att vi hade idag).
P.s om ni har tips på potentiella ragg i min smak så lämna en kommentar.
D.s
"Change of sex" av Emilia C.
För övrigt:
* Har fått ragg-abstinens (har ett potentiellt offer. Tyvärr verkar han vara upptagen.)
* Kommer kugga mitt livs första kurs till julen (Ljudteknik)
* Taggad på att söka folkhögskola nu igen
* Övergivit mitt projektarbete och börjat samarbeta med Sofia Gullö istället
* Blivit invald i Kultur- och fritidsnämnden för 4 år framåt
* Ska se Jonna och Menke på McLovis-bar-grejen imorgon (kom dit! kl 20)
* Åker till Bryssel på tisdag
Det var nog det. Ska försöka kontakta Jonna nu och höra om hon har någon plan inför Ljudtekniksprovet imorgon (som jag fick reda på att vi hade idag).
P.s om ni har tips på potentiella ragg i min smak så lämna en kommentar.
D.s
"Change of sex" av Emilia C.
