coda;

På måndag är det julavslutning.

Är så innerligt skoltrött, eller snarare projekt- och arbetestrött.
Hänger mer än gärna i skolan med alla fina människor och spelar musik, chillar runt och bara glider på hemmaplan.
För det är precis vad det har blivit, Wendela Hebbegymnasiet är verkligen hemmaplan för mig efter 5 terminer.

Wendela Hebbegymnasiet har många brister som alla andra skolor, men känslan som ligger i skolan är skön.
På morgonen möts man av ett café med elever som väntar på sin första lektion och Bekke som glider runt och ber någon praktikant ta betalt från någon morgontrött mediaelev som vill ha morgonkaffe.
Det är bokstavligen högt i tak och jag går ofta och tittar upp mot glastaket för att fånga ljuset och få en känsla för vad det är för väder där ute.


Foto från cafét

Den karaktäristiska baracken med sin vedervärdiga akustik och dåliga luftkonditionering har efter två år av ständigt klagande från min sida, fått någon slags charmstämpel.
Den lilla "paviljongen" vars egentliga syfte var att tjänstgöra då skolan var under ombyggnad har fått följa med när skolan sedan flera år står kvar och har blivit arbetslagsrum för musiklärarna och klassrum för diverse teoretiska ämnen.

Matsalen kan vara det enda som inte riktigt har fått fäste i min charmhörna i hjärtat.
Och förresten, de aldrig riktigt välstädade toaletterna får samma beskrivning.

Men slutligen kommer jag att sakna Wendela Hebbegymnasiet otroligt mycket.
Jag kommer att se tillbaka på mina 3 Hebbeår som tre år då jag lärde känna många nya fantastiska musiker, etablerade mina första stapplande musikkontakter, utvecklades enormt som både musiker och människa och framförallt då jag lärde mig att man måste ge alla en chans.

Jag saknar Wendela Hebbegymnasiet redan nu, trots att jag fortfarande går på skolan.
Men när höstterminen i tredje ring har nått sitt slut och endast en termin kvarstår så har jag förstått att jag kommer att vara alldeles för upptagen med att njuta så mycket jag kan av den sista tiden på WHG och planera mina framtida musikstudier, att jag inte kommer att inse att jag måste sakna WHG då. Så jag inser det nu.
Och det är ganska jobbigt.


Bild nr 1 - Jonna är taggad för rep
Bild nr 2 är Jonna Söderströms, Torekällbergets julmarknad 2008
Bild nr 3 - Magnus i cafét
Bild nr 4 - Jossan och Johannes har en viktig diskussion i matsalen


Den här bilden är tagen från bakom scen på vår rockkonsert (tror jag). Älskar den här dåliga mobilbilden, den representerar känslan av att vänta på sitt nummer ganska väl: man ligger och kikar ut mot det som går att se från scenen och lyssnar till hur det går för ens vänner på scen just nu. Nervöst och vackert.


Bild nr 5 - Linnéa dricker något i cafét.
Bild nr 6 - Magnus
Bild nr 7 - Finklädda pojkar
Bild nr 8 - Johannes och Tove


Bild nr 9 - Ett av alla otroligt givande folkisbesök vi fått
Bild nr 10 - Den välkända Tjernobylkasslern i matsalen
Bild nr 11 - Hahahah Jonna så fin i cafét
Bild nr 12 - Linda och Linnéa på bussen upp mot skolan (har för mig att vi skulle se någon av de äldre årskursernas konsert?)


Bild nr 13 - Evelina äter mat
Bild nr 14 - Jonna och Becca i Baracken
Bild nr 15 - Motiverade elever
Bild nr 16 - Ari lär oss om Arbetsmiljö och Säkerhet när vi gick i ettan



Bild nr 17 - Pigga och glada bak i klassrummet
Bild nr 18 - Jonna och jag studiemotiverade
Bild nr 19 - Eleverrrr
Bild nr 20 - Linnéa och Linda kör hårt


Innan en av alla tappra luciaframträdanden. Denna gång var det Parkinsonföreningen vi sjöng för, det gick käpprätt åt helvete. När vi kommer in under första sången så blir vi tillsagda att släcka våra ljus eftersom en av personerna i rummet andades syrgas.. Därifrån gick allt åt helvete och det slutar med att vi går skrattande ut ur rummet och försöker sjunga. Proffsigt!