Min sömn/Mitt undermedvetna måste städa upp efter sig
Det gamla vanliga gör sig påmint: ångesten satt i redan när jag vaknade imorse. Eller snarare när jag vaknade i eftermiddags. Trots att jag satt mobillarmet att ringa 10.00, 10.01, 10.02, 10.03 och 10.04 så vaknade jag inte förrän 14.20 när min pappas fru stormade in i mitt rum.
Börjar bli RIKTIGT allvarligt orolig över min hjärnas förhållningssätt till sömn, men kanske främst vaknad.
Det känns obehagligt och främmande, som att få en obehaglig kontakt med sitt undermedvetna, att inte kunna kontrollera sig när klockan ringer på morgonen, eller när mamma eller någon kommer in för att väcka mig.
Jag svarar till mamma i sömnen när hon försöker väcka mig, och stänger av åtskilliga larm på mobilen. Allt utan att minnas det i efterhand. Känns som att mitt undermedvetna inte städar upp efter sig utan låter mitt medvetna jag "komma på" det hela tiden.
I torsdags var jag, mamma och brodern ute i Stockholm för att bjuda mamma på middag. Jag hade varit i stan sen klockan halv elva den dagen (mamma hade släpat upp mig ur sängen tidigare på morgonen) och filmat för mitt kultur- och idéhistorieprojekt och hade bara sovit fem timmar den natten. Med andra ord var jag dödstrött när vi kom hem igen efter middagen. Klockan var halv nio och jag däckade i sängen klockan nio.
Innan jag somnade så hann jag tänka att "vad bra! då vaknar jag nog tidigt imorgon och kan få ut mycket av dagen!".
Men i helvete heller. Horkuksfittballäckel. Jag vaknar såklart efter klockan 14 och släpar mig upp ur sängen, hade kunnat sova några timmar till.
Vad fan är det med mig.
Snälla, bota mig. Snälla, snälla, snälla.
Jag vill inte sova mer.
Börjar bli RIKTIGT allvarligt orolig över min hjärnas förhållningssätt till sömn, men kanske främst vaknad.
Det känns obehagligt och främmande, som att få en obehaglig kontakt med sitt undermedvetna, att inte kunna kontrollera sig när klockan ringer på morgonen, eller när mamma eller någon kommer in för att väcka mig.
Jag svarar till mamma i sömnen när hon försöker väcka mig, och stänger av åtskilliga larm på mobilen. Allt utan att minnas det i efterhand. Känns som att mitt undermedvetna inte städar upp efter sig utan låter mitt medvetna jag "komma på" det hela tiden.
I torsdags var jag, mamma och brodern ute i Stockholm för att bjuda mamma på middag. Jag hade varit i stan sen klockan halv elva den dagen (mamma hade släpat upp mig ur sängen tidigare på morgonen) och filmat för mitt kultur- och idéhistorieprojekt och hade bara sovit fem timmar den natten. Med andra ord var jag dödstrött när vi kom hem igen efter middagen. Klockan var halv nio och jag däckade i sängen klockan nio.
Innan jag somnade så hann jag tänka att "vad bra! då vaknar jag nog tidigt imorgon och kan få ut mycket av dagen!".
Men i helvete heller. Horkuksfittballäckel. Jag vaknar såklart efter klockan 14 och släpar mig upp ur sängen, hade kunnat sova några timmar till.
Vad fan är det med mig.
Snälla, bota mig. Snälla, snälla, snälla.
Jag vill inte sova mer.
Kommentarer
Trackback
