coda;

Vill också tillägga att jag känner mig förbisedd och tagen för givet. Sitter och funderar över om det är jag som har gjort något fel? Jag tror det, det känns så , som att en dimma av irritation uppenbarar sig när jag säger och gör saker.
Det känns som att jag nu står lägre i rang: mina åsikter är inte av värde längre, snarare blir jag ett exempel på något barnsligt, oseriöst och löjligt. Det kan nog handla om en mognad och progression där jag inte hängt med. Ett ombyte som jag inte naturligt kan finna mig i. Där jag är ett lass på en kärra som inte orkar släpas.

Jag försöker att de det sakligt och utan att hamna i självömkan, försöker att värdera all information som kommer in på ämnet för att komma fram till en slutsats. Kommer att bli världens jobbigaste slutsats. Har redan fått en obehaglig försmak på den.