coda;

Jag tycker att jag är söt när jag ser så där bajsnödig ut och skelar lite. Fin är jag.

Idag har varit en underlig dag, en ledsen dag fast jag ser det vackra i livet och är glad när jag tänker på det.
Jag sov på religionlektionen (förlåt Jonas, jag tycker om dig egentligen) och lallade runt i mina egna tankar mest hela dagen i skolan. Gick till tandläkaren och lät de annars obligatoriska tandläkartårarna hålla sig innanför mina ögonlock trots spruta i käkbenet och borrande. Sen gick jag hem till Jonna och vilade själen. Jag bet hål i läppen och kom hem och nu är det bara så mysigt. Jag befinner mig i nuet på ett sätt som jag inte upplevt förut. Jag tänker varken på imorgon eller på igår, jag tänker bara på exakt det mina fingrar skriver på mina äckliga svarta tangenter och hoppas att mitt personliga brev till Ljungbackens äldreboende var nog bra för en personlig intervju.
Hela kvällen har jag suttit i mitt kök (bildbevis ovan, till och med) och låtit Joni Mitchells album Ladies Of The Canyon strömma ur broderns högtalare på repeat och bara känt ett lugn. Som att landa efter en tids flygande och äntligen vänja sig vid tanken av att marken är fast och inte kommer att rasa under ens fötter.

Livet är verkligen vackert. Så tragiskt och så fint på samma gång. Vackert som i en fågel som förlorat sin ena vinge, vackert som i en gammal kvinna som sett så mycket i sitt liv och stilla somnar in för sista gången.