coda;

gick ut och drog fingrarna i galler och gick i vattenpölarna med mina gummistövlar
genade genom skogen och satt på räcket på bron över tågspåret och kollade på ett fint och långt godståg som åkte förbi
sen gick jag mot parken. där får man vara ensam och där är det inte så många lampor som stör natthimlen
man kan ligga i den stora gungan och ha pyttelite fart och bara vaggas under himlen

jag kom till parken, men det låg redan någon i gungan
jag vågade inte gå fram. kanske var det någon precis som jag i gungan
någon som ville mata själen med lite ro och titta på stjärnorna som ett förlåt för att man aldrig har tid med det annars
då ville jag inte gå dit och störa

natten är en fristad, en värdefull och vacker tid på dygnet, då har jag tid för mig själv och det är då min själ kan spegla sig i mina tankar och tvärt om
då får jag ledtrådar om vem jag egentligen är, vad som döljer sig i det komplexa nät jag består av

så jag får gå dit en annan natt och hoppas att jag hinner före min gung-kompis
kanske kommer han eller hon dit samtidigt och vågar sig fram
vi kanske blir vänner och börjar ha nattliga samtal i gungan, ända till sommaren är slut och sen kommer vintern och då skiljs vi åt för då tar luften slut

hoppas det