hubbeli hubbeli

oläglig breakdown
gör ont överallt

när man älskar något mycket
eller tycker om något mycket
då vill man vara med och skapa det
känna att man är en del av det man älskar


det är vad livet går ut på

det här har varit en annorlunda kväll

nu lyssnar jag på tenacious d och är rockstjärna i huvudet.

drömmer om en ny gitarr och slår bort tanken om att jag inte kommer att ha råd förrän i jul nån gång.

Wow, jag tror att det kan vara så att jag håller på att bli en sådan där bloggläsande tjej med koll på saker.
Eller "koll på saker" är ju ren och skär lögn, men "bloggläsande" börjar bli mer och mer sanning.
Jag har aldrig haft tålamodet att läsa bloggar utan har alltid bara kört mitt eget bloggrace och som mest läst några av mina vänners bloggar, mest för att få en uppdatering om hur de mår och vad de har för sig. Det normala, ni vet.

Men nu, i och med att jag har börjat läsa dessa hippa och coola bloggar av coola tjejer så inser jag att det är viktigare nu än någonsin att jag fortsätter att läsa den bloggen jag följt och läst såå många gånger om (yep, jag har läst den flera gånger om.) för att balansera upp dessa coola tjejers bloggar, och då undrar man ju vilken blogg det är jag pratar om?
Jo det är min egen blogg. Min egen, stundtals dekadenta, sorgliga, skrattretande och sporadiskt inläggsspottande blogg.

Den väger upp de käcka inläggen med snygga rubriker och fångande slutklämmar, den ger läsandet och verklighetstolkandet en annan dimension och plockar ner de drömskt fnittriga coola bloggarna jag läser från himlen ner på jorden.

Och för övrigt jobbade jag min allra första dag på Fabriken idag. Det var spännande. Jag känner på mig att jag kommer att skriva mycket musik om Fabriken. Det kändes som en sådan fabrik.

Det är påsklov! Och imorgon jobbar jag min första dag på mitt nya jobb. Spännande! Jobbar kvällsskift. Och efter det är det fest! YES

sen vill jag påminna om att Norpan är underbarast i världen

"Men Emilia du får inte kalla mig för Norpert.. det låter som norp-fjärt.."
Haha men  då måste jag ju bara använda det ännu mer!


Srce moje, sreca moja. Zauvjek u mom srcu i najveci deo moje duse.

Har kämpat mig igenom ett långt kultur- och fritidsnämndsmöte ikväll. Mötet var fyra timmar långt.
Jag är så jävla sugen på att bara gå och lägga mig men jag håller mig vaken i väntan på en eventuell Jonna som eventuellt ska sova här i min säng i natt. Inte ofta jag måste kämpa för att hålla mig vaken på kvällen.

Imorgon drar jag ut i löparspåret igen med dubbla plåster på hälen. Är i akut behov av nya löparskor så ett besök på Löplabbet är aktuellt i veckan.


Okej, det här kan vara det absolut mest ointressanta blogginlägget jag har skrivit i hela mitt jävla liv. När jag läser igenom det vill jag skratta högt. Så tråkigt är det. Men jag väljer ändå att publicera det för er tappra läsare (fattar inte att ni är kvar på den här skitbloggen. Bless you.) så att vi kan jämföra kommande blogginlägg med detta och tänka att "ja men om man jämför så är det inte SÅ illa..".

Nä nu säger jag god natt med orden: njut av det som känns skönt.

det enda man gör när man kommer hem till stockholms skitlän är att plugga. kan lika gärna åka tillbaka till skåne, det var mer musicerande där

bläää

och istället för att vara ute och öla med kollektivet så sitter jag och skriver en jävla skitrapport som ska vara inne senast 23:59, annars "kan man bara få högst godkänt". VAD FAAAAAAN

Kudde - check
Noter - check
Sömnpiller - check

då är jag redo för avfärd!

Idag tog jag sovmorgon och stannade hemma från skolan för att plugga.
Och det sjuka är att jag faktiskt pluggar och det går så jävla bra.
Det här är fan värt att fira. Målsättningen är att bli klar med rapporten i internationella relationer idag.
Vet inte hur realistiskt det är med tanke på att det är ett väldigt stort arbete och att jag är precis i början av det, men om jag har sånt här flyt resten av dagen så kanske jag klarar det ändå.

NU HEJAR VI PÅ MIG! YÄÄ!


Så här starkt pluggar jag. Fyfan vad starkt. Mums.

Åh vad jag längtar till att vecka 15 är över.
Skåne ska få besök av mig ett par dagar och jag måste hinna skriva en rapport som ska in på fredag i kursen Internationella Relationer också..
Hetsigt.

Men sen är det helg. Och jag tänker skippa Bollnäs nästa vecka. Jag orkar inte mer nämligen.
Linköping i torsdags och Svalöv på onsdag och torsdag får räcka.

För den som undrar var i HELVETE jag höll hus idag så kan jag svara att jag befann mig i Surahammar i Västmanland på mitt kusinbarns dop. Jag hade min vårkappa och det blåste som fan.

Imorgon ska jag ut på äventyr.
Ja, faktiskt mitt livs största äventyr.
Jag ser fram emot det och är skiträdd samtidigt.
Precis som det ska vara.

Nu ska jag försöka sova. Upp klockan 5 och le mot livet. Yäää!

mamma säger att hon oroar sig
hon vinklar ögonbrynen och säger att
hon önskar jag slapp
att jag kunde sova utan
men att det ändå är bra om det hjälper

jag drömmer så mycket varje natt
och ännu mer varje dag
och jag undrar om det någonsin ens funnits
ett grepp som jag nu har tappat

men nu så är det i min kropp
smakar beskt men är så ljuvt
och nu bara väntar jag
på att få somna så jag kan vakna sen
utvilad och drömd

Edit: näe vilken kass kvalité det blev här. Kolla på min tumblr istället.

Nä nu måste jag rädda mig själv.
Det finns bara ett sätt, och det är att satsa på att få endast G i religion och internationella relationer.
Jag kan inte pressa mig själv till MVG i de kurserna när jag inte har hängt med från början och när jag knappt har tid att andas.

Det gör ont i mig och känns som ett misslyckande att "bara" satsa på G. Har aldrig gjort det förut.
Men det kanske är dags att lära sig att man inte måste ha MVG i allt.
Wow. Trodde aldrig att de orden skulle komma från mig.
Sjukt. Fan vad jobbigt det här är. Psykiska barriärer som måste falla.

Sen måste jag skära ner på politiken också. Men det tar vi i nästa kapitel.

Tänk att saker kunde skita sig ytterligare!
Det fanns alltså en lönndörr i botten.

Det finns en gräns på hur mycket en person orkar med.
Nu tänjer jag på gränserna.

I'm sure you'd like what could be given to you tonight
I could stay up all night
And my every breath would be a sigh

---

Idag får ni en hel bildserie från idag. Jag känner saknad idag. Precis som igår. Blö blä bli blööö.









Dina händer är fulla av blommor
Dina ögon är fulla av liv
Dina läppar är fyllda av sånger
Dina dagar är fyllda av tid

Jag befinner mig på upptakten till en storm: en extremt instabil fas.
Jag är mitt i min sista gymnasietermin och handskas med många saker parallelt:

1. Den teoretiska biten av skolan (prov och plugg och uppsatser och projekt)
2. Den kreativa biten av skolan (musikskapande, övande, lyssnande)
3. Politiska uppdrag (Kommunfullmäktige, Kultur- och fritidsnämnden, kassörsuppdrag för SSU Södertälje, uppdrag i Magasin 08:s redaktion)
4. Sökningar till folkhögskolor (panik över hur jag ska ha råd med alla tågbiljetter och provavgifter, öva låtar, öva gehör- och musiklära, allmänt stresstillstånd och nervositet)
5. Känslomässigt kaos (frustration, saknad)


Det går inte alls så bra för mig. Det är dock inte något helt nytt och jag har kunnat hantera att "det inte går så bra" förut, men nu är det annorlunda:
Jag har inte grepp om tillvaron längre. Med start i början av den gångna veckan har jag förlorat fattningen totalt, jag vet ingenting och har ingen koll på någonting.

Med det kontrollbehov jag ändå besitter så skapar det här ett ångestframkallande antiklimax, ett antiklimax som toppats med det som på allvar gör mig rädd och orolig för min hälsa: jag har börjat få minnesluckor vid oprovocerade tidpunkter (dvs jag har inte minnesluckor pga att jag varit asfull, exempelvis).

Till exempel har jag en minneslucka över hela fredagen och minns knappt något från förra veckan. Hur mycket jag än försöker minnas och backa tillbaka kan jag inte dra mig till minnes vad jag har gjort.

Så nu går jag omkring med panikkänslor: får hjärtklappning och blir illamående när jag ska sova för jag tänker på att, jävlar jag måste ju boka biljett till inträdesprovet på torsdag.. och helvete jag måste hinna gå till banken på måndag efter skolan.. och det där jävla svenskaprojektet är inte klart än fast det borde vara det.. och vart fan är min kameraladdare? varför minns jag inte vart jag har lagt den? och vart lade jag mitt läppstift som jag använde igår? eller var det i förrigår? tappade jag det ute? eller var jag ens ute igår? vad är klockan och när ska jag upp imorgon? eller är det söndag imorgon?

Skita i allt?

Edit: nej fyfan det är jag inte

Jag sitter här i min säng med en fundering som slog mig i ansiktet just.
Kollade igenom de tre bilder jag laddade upp på facebook tidigare idag:
En av bilderna föreställer mig och den fick mig av någon anledning att fundera över när man, per definition, kan börja se sig som kvinna och inte tjej.
Kanske var det avsaknaden av min korta pojkfrisyr med lugg (som fick mig att se ut lite som en fransk pojke) som gjorde att jag började tänka på den här eventuella övergången mellan tjej och kvinna.

Det jag menar är: jag börjar fundera på när och hur man kommer förbi det här "tjejstadiet"? Gör man ens det?
Och är det i så fall bra eller dåligt att ha gjort det? För det slog mig nämligen att någon gång måste det ju ske en övergång från att vara tjej till att vara kvinna. Men kvinna låter så stort, så främmande och ganska obehagligt. Vuxet och ansvarsfullt och framförallt moget. I folkbokföringen är jag kvinna, på mitt pass likaså. På alla undersökningar på nätet kryssar jag för att jag är kvinna, men jag har inte riktigt känt mig som just kvinna någonsin.

En del säger att man blir kvinna när man får mens, men ärligt, vem fan blir "kvinna" när man är 14 (jaja, alla ni som fick mens när ni var 12.. kul för er..)?
Frågan är ju om jag någonsin kommer att känna mig som "kvinna"? Hur fan känns det liksom? Är det när man börjar känna sig bekväm i sin egen kropp och har haft samma fripp i fem år? När man börjar fundera på att skaffa barn och börjar ångra allt dumt man gjort när man var ung?
Är det kanske så sent som när man börjar få apdålig syn och djupa fåror i ansiktet? Eller kanske när man ligger på sin dödsbädd, omtöcknad av demens och kikar ner under nattlinnet för att minnas vilket kön man har?

Om jag får välja själv så vill jag bli kvinna efter min död, och möjligtvis på folkbokföringspappret och i undersökningarna på nätet om det skulle vara någon till hjälp.
Fram tills jag dör är jag nämligen nöjd så länge jag får betrakta mig själv som en fri individ.


- Kvinna!?

SNART KLAR MED MITT FÖRSTA FYRSTÄMMIGA ARR!
fast jag ska sova nu för imorgon ska jag följeslå min bror när han ska shoppa i Stockholm. För jag har så god smak. huehuehuehuheuheu

asjobbigt att sakna någon också.. jag är liksom inte byggd för att inte få det jag vill ha.



:(

mitt liv är ett enda kaos och jag håller på att skriva musik i Noteflight. Det går sjukt bra. Ni ska få höra midi-sample sen kanske.

studentskiva igår. blev väldigt full och hade sjukt roligt. sen blev jonna utkastad och jag hängde på.

tipsar:

trumkompet som börjar vid 00:23 är så jävla nice.. fan vad jag gillar när baskaggen köttar sådär på sextondelen innan varje slag och rytmen på cymbalerna.. fan vad skönt. skulle vilja ha det kompet att improvisera fritt över med bara en kontrabas till.


kan passa på att tipsa om en bra Joni Mitchell-cover också.
och här är en bra Mitchell-cover till.

Fy fan vad jag skämmer bort er, hörrni!

har en riktig break-down. asjobbigt.
allt skiter sig, ekonomisk, skolmässigt och i hjärtat

har lust att skita i allt och börja ta tunga droger och dö fort av överdos
så känner jag
då har vi det avklarat
nu ska jag plugga

för det är viktigt att plugga
för om tio år kommer man att tänka
"BRA att jag satt där och dödspluggade för ett svenskabetyg som ändå inte betyder skit idag istället för att gå på en konsert eller träffa en vän"

som sagt, har lust att börja ta tunga droger och dö fort av överdos
har ni kontakter så kan ni höra av er här i kommentarsfältet.

älskar min bästa polare jonertt

"Du har i alla fall ett hjärta som lever.
Så skulle alkemisten i Alkemisten ha sagt.
Jag brukar tänka så ibland.
_____ är en jävla fitta.
Så brukar jag också tänka ibland."

p.s. DÄR DET ÄR UNDERSTRECK ÄR DET HEMLIGT FÖR JAG ÄR SÅ HIMLA MYSTISK OCH SÅDÄR!! d.s


Jonna och jag var ute på rackartyg sommaren 2008.

Vi stal blommor från folks trädgårdar och fick ihop den här buketten blommor. Vi använde den som muta för att få Jonnas pappa att hämta oss från cafét vi hade vandrat ut till för vi orkade inte gå hem igen. :)